Lite av varjeMaj
 

 

2011-05-21

 

Nu är det ett tag sen jag skrev här.
Som ni förstår så rullar dagarna på med racerfart.
Valparna tar mer o mer tid och inte blir det mindre längre fram heller.
På måndag blir dom 6 veckor och jag fattar inte vad tiden har tagit vägen...
jag tycker inte det är länge sedan de föddes.
Vi har varit lite krassliga både Tore och jag men nu är vi bättre.

Mamma är på sitt boende sen förra torsdagen och det går bra efter omständigheterna.
Var på möte i tisdags och passade på att hälsa på henne en stund.
Tyckte hon var ganska pigg men hon har fortfarande ont efter amputationen.
Hon säger att hon har ont i foten och det kan bli så att dom som har amputerat
kan känna av den kroppsdel som är borttagen.
Nervtrådarna är ju kvar i benet och då känns det säkert som om foten är kvar.

I morgon ska jag och brorsan åka till henne en stund
och är det fint väder så blir det nog en tur ute i rullstolen för henne.
Det är så fint ute nu och man får passa på att njuta.

Var uppe på våran vall som är full av maskrosor med Andrea och Ellen.
Blev påmind om Carmelle som bara älskade att springa omkring bland blommorna.
Det är snart 7 månader sen som hon fick somna in men det gör så ont i mitt hjärta
att inte se henne mer bland maskrosorna.



Nu försöker vi blicka framåt och njuta av nya Guldglimmor.
De är helt underbara valparna och det finns 3 fina tikar att välja på.
Hanarna är superfina också.
Har börjat träna dom att stå och det går med blandat resultat.
Övning ger färdighet heter det... eller hur!

Planerar en Kennelträff den 19 Juni.
Har skickat ut inbjudan till er alla valpköpare.
Hoppas att alla kan komma... det vore toppen!

Ha en underbar lördag alla goa vänner.


Kram/Annica
 

 


 


 

2011-05-11

 

Hallå!


När jag var uppe hos mamma i måndags så sov hon mestadels men
mådde efter omständigheterna bra.
Hon har fått prova på att sitta på sängkanten och även stått en kort stund
på sitt friska ben.
Har pratat med en sjuksköterska på MAVA nu på morgonen
och mamma ska skrivas ut och få åka hem till sitt boende i morgon.
Det känns skönt att allt har gått bra.

Ska på möte på tisdag nästa vecka och prata om mamma och hennes boende.
Diskutera hur det kommer att bli framöver för mamma?
Att hon skulle få en protes och att hon skulle börja lära sig att gå igen
funkar inte för mamma eftersom hon är dement och de kan inte lära in något nytt.
Motoriken och rörelsemönstret ändras till det sämre när de har Alzheimers.
Mamma kommer att hamna i rullstol men jag är övertygad att hon kommer att bli bra så småningom.

Har inbokade träffar med valpköpare till helgen och nästa vecka.
Ska bli roligt att få träffa alla igen... kan tänka mig att ni längtar att få se valparna.
Valparna mår utmärkt och de trivs i tvättstugan och det är underbart att få
landa inne hos dom när det är som jobbigast.

Jag vet att jag måste göra en anmälan om vanvård på min mamma men just nu orkar jag inte.
Det känns som om livet bara består utav stress stress och åter stress.
Tyvärr har de andra hundarna fått för lite stimulans den sista veckan
på grund av att min mamma har varit så sjuk.
Jag önskade man kunde klona sig ibland.
Stressen visar sig oftast att min mage brakar... magkatarr!
För lite sömn och denna ständiga oro gnager på mig.

Ja livet prövar en verkligen och varför ska allt komma samtidigt?


Önskar er en fortsatt trevlig vecka.


Kram/Annica

 


 

 

2011-05-09

 

Förstår om ni undrar hur det är med min mamma.
Jag ville gärna prata med MAVA innan jag uppdaterade.
Jo som jag skrev i lördags så hade läkarna tanken att försöka rädda mammas fot
men efter en hel del konsultation så blev beslutet att göra en amputation i alla fall.
Hon har flera sjukdomar som tyvärr gör läget något sämre.
Såret var så illa och det var mycket angripet och mamma har näst intill ingen blodcirkulation
ner till foten.
Mamma har diabetes och det är den som har gjort att mammas cirkulation har blivit sämre i benet.
Förutsättningen att det skulle bli ett bra resultat var amputation.
Igår kväll så tog de av benet från knäet och operationen har gått bra.
Mamma mår ganska bra efter omständigheterna.
Ska åka upp till henne ikväll.

Jag känner min så ledsen över att det hade gått så långt innan något hände.
Ingen visste att såret på foten var så illa... bara hennes boende i Södertälje.
Ju mer jag tänker på det mer arg och frustrerad känner jag mig.
Jag har inte bestämt mig om jag ska gå vidare med detta men det är vanvård.

Nu kan det bara bli bättre... eller hur?

Jag måste stå upp för min dementsjuka mor... de kan tyvärr inte göra sig hörda i den här världen,
Universitetssjukhuset i Linköping tar verkligen hand om min mamma på bästa sätt.

Ha det så bra


Kram/Annica


 


 

 

2011-05-07

 

Tusen tack alla för eran omtanke kring min mamma.
Har precis pratat med läkaren på ortopeden och en del glädjande nyheter hade han.
De kommer inte att amputera i första taget utan försöka behålla foten.
Läkarteamet kommer att gå in och öppna upp och skrapa rent så gott det går.
Igår när min bror o jag var hos mamma så var infektionen mycket värre,
efter kvällen o natten så har mamma piggnat till och antibiotikan som sattes in
via dropp har gjort verkan.
Därför vill de ge foten en chans.
En amputation vore en katastrof för mamma med både diabetes och demens.
Nu håller vi tummarna för att allt går bra idag.

Själv har det tyvärr inte blivit så mycket sömn i natt.
Mycket tankar kring mamma och vad som kommer att hända i framtiden.

Min man Tore, min andra hälft.
Tack för att du finns i denna svåra stund.
I nöd o lust heter det visst.
Han fyller år idag så lite tårta blir det kanske i eftermiddag.

Såg på TV:n att sommarvärmen är tillbaka och man får passa på att njuta.


Önskar er alla en underbar helg


Kram/Annica

 


 



 


2011-05-06

 

Nu är vi inne i årets vackraste månad Maj.
All skir grönska och alla fåglar kvittrar så i skogen.
En underbar tid!

Igår fick jag ett samtal från mammas boende att mamma har blivit sämre.
Mamma har haft ett elakt sår på foten som inte velat läka och det har bara blivit
sämre o sämre.
Så hon fick åka ambulanstransport in till Akuten.
De ringde lite senare och sa att hon var på
Medicinsk Akutvårdsavdelning (MAVA).
De hade satt in dropp med PC och nu hoppas vi på en bättring.
Hon har inte bott länge här förens hon blir inlagd på sjukhus... inte så kul precis.
Tyvärr så blir det lätt följdsjukdomar eftersom mamma har Diabetes och är även inkontinent.
Hon är i dåligt skick och hennes gamla boende har inte gjort det bättre heller.
Jag kan känna en sån ilska över hur de har behandlat henne.
Jag har fått reda på i efterhand vilka besvär mamma har.
Har inte fått någon som helst info om hennes hälsa när jag var o hälsade på henne
när hon bodde i Södertälje.
Mycket dåligt!
Nu är hon i goda händer och jag är övertygad om att de tar väl hand om henne.

Ska åka upp och hälsa på henne i eftermiddag... då blir hon glad.

En uppdatering!!!

Jag har varit uppe hos mamma på MAVA och fick tyvärr tråkigt besked om hennes fot.
Pratade med läkaren och de måste amputera hennes ben från knät.
Det ska göras redan imorgon för det är mycket illa.
Det känns fruktansvärt att just detta händer.
Hon hinner knappt hit så händer detta... stackars mamma!
Jag är så ledsen att jag inte kunde få hit henne tidigare så hade vi kanske kunnat få
någon rätsida på hennes onda fot.


Kram/Annica


 


 

 

 

Maj
April
Mars
Februari
Januari
2010

December
November
Oktober
September
Augusti