Lite av varje December

 

 

 

2013-12-10

 

 

Hej på er igen!

 

Jag har skrivit mer på förra inlägget om ni vill läsa.
Jag kände att jag ville komplettera lite.

 

Ja det börjar lacka mot jul och allt som hör till denna stora helg.
Min man Tore var på julbord i helgen.

Jag fick nöja mig med lite fikon och dadlar och såklart massor av mys med mina
lurviga älsklingar.

Mina tjejer älskar att det har kommit snö... helt galna for de runt och rullade sig i snön.
Synd att det ska smälta bort för det blir ju renare inne.

Roligt att det hör av sig valpintressenter till Andrea's kommande kull.
Snart har halva tiden gått... fattar inte vad tiden tar vägen.
Ni kan läsa om hennes dräktighet i hennes dagbok
 

Jag har bytt försäkringsbolag till mina hundar.
Har haft Agria i 4 år och varit ganska nöjd med dom,
men nu har de höjt sina priser så mycket.
Kollade på internet på olika bolag och fastnade för Optimal.
Optimal försäkring har ett bra skydd tycker jag och det passar mig och mina hundar.
Har 5 hundar och sparar 5 tusen på att byta och det är mycket pengar.

 

Ha det gott så hörs vi snart igen

 

Kram/Annica
 
 

2013
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Mars
Februari
Januari
2012
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj

April
Mars
Februari
Januari

2011
December

November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni

Maj
April
Mars
Februari
Januari
2010

December
November
Oktober
September
Augusti

 


 



 

2013-12-08

 

Hej på er!

Ni som har följt min dagbok "Lite av varje" vet att jag har skrivit mycket om min mamma här.
Nu finns hon inte i livet längre och det känns så tomt.
Det är lätt att man fastnar i ett ämne och det har varit lätt att skriva om mamma
och mina besök hos henne på Ekhult.
Det har känns skönt så här efteråt att jag kunde skriva av mina känslor här.
Nu vet jag inte vad jag ska skriva om när hon inte finns.

Jag har mycket tankar och vill gärna skriva ner dom.
Tankarna har fått mogna lite.
Min sorg efter mamma är så tung och emellanåt är det jättejobbigt.
I morgon är det 3 månader sedan min älskade mamma gick bort.
Hade tänkt åka o tända ett ljus på graven men det snöar o snöar så det får bli en annan gång.
Får tända ett ljus här hemma istället.

Dessa 3 månader har varit intensiva av praktiska saker och jag har fått ta
allt ansvar kring mammas bortgång.
Min bror har självklart hjälpt till så mycket som han har orkat men
Joacim har ett handikapp, en mindre hjärnskada som gör att han inte klarar av stress och press.
När jag tittar tillbaka på begravningen och allt annat så har jag ibland svårt att fatta
att mamma inte finns längre... att hon är borta.

Sorgen får ha sin tid och vi sörjer olika.
Ibland så kan jag le åt vissa saker mamma och jag gjorde tillsammans
och i nästa sekund så gråter jag.
Jag har varit så uppslukad av alla praktiska saker och att allt ska bli rätt
så jag har inte hunnit känna efter riktigt.
Begravningen, mitt Godmanskap och Bouppteckningen.

Såklart har jag min man Tore att söka tröst hos men han har gått igenom 2 stora sorger detta år.
Vi försöker stötta varandra i våran sorg.

Den bästa av alla vänner jag har haft är borta och det gör så ont.
Min mamma var mitt allt och jag känner mig inte hel när hon inte finns.
Kunde bolla allt med min mamma.
De 5 sista åren hade mamma sjukdomen Alzheimer så den enorma kontakten
vi hade innan fanns inte där.
 Jag kunde åka till henne och prata med henne och det räckte för mig.
Den omsorg som jag har fått ge henne saknar jag... att inte åka och hälsa på henne.
Nu ligger hon på Ljungs kyrkogård och jag kan åka dit när jag vill.


Saknar dig så mycket mamma

 



Den kärlek hon hade att ge den hade hon enda in i slutet.
På Tordagen innan hon gick bort satt hon och log så fint
och det minns jag så starkt.
Försökte sitta hos henne så mycket jag kunde de sista 3 dagarna hon var i livet.
Hålla henne i handen och tala om att jag fanns hos henne.
Mamma insjukna så fort, hon var knappt medveten när jag kom till henne på morgonen,
natten mellan Fredag och Lördag.
Det var så konstigt för jag kände mig ganska lugn när jag var hos henne
men så fort jag åkte hem en stund för att äta lite och vila
så kröp det i mig... jag kunde inte stanna hemma utan åkte tillbaka till henne.
 Jag sov ca 6 timmar på 3 dygn.
Det är konstigt att man orkar så mycket när man måste.
Mamma somnade så lugnt och stilla på Måndagsförmiddagen och det kändes bara skönt att
hon hade fått sin vila efter så mycket infektioner.

 

 

Kram/Annica